LISPECTOR
Katten av Louis Wain. Och Clarice Lispectors Crônica från mitt riktiga födelsedatum 16 september – det vill säga, mitt riktiga födelseår: ”SÖKANDE En katt åstadkom så mycket klagan under natten att jag sällan har känt sådant medlidande för de levande. Det lät som bedrövelse, och med mänskligt och djuriskt språk är det vad det var. Men kan det ha varit sorg, eller var det ’sökande’, det vill säga ’sökande efter’? För allt levande söker efter något eller någon.”
Kommentarer
Postat av: maja
"Räcker det inte, kan du istället ge dig på svensklärargissningar som "grå, med vita punkter i sig - kan det vara en snöig himmel, månntro? Eller är det liksom ljuspunkter i mörker man ska läsa det som? Och vilken sorts mörker är det då, novemberns eller själens?"
http://www.ettlysandenamn.se/lowden.html
Postat av: bernur
Så här är det: när jag (svenskläraren) läser Clarice känner jag: detta har jag skrivit - - - Och det är förstås löjligt, patetiskt, men varför skulle jag gömma mig bakom någon ännu löjligare förklaring/uttydning?
Postat av: maja
Det var inte främst tänkt som ett ad hominem-argument, utan kanske mer som ett exempel på hur det hade kunnat gå till, någonannanstans, av någonannan...
Trackback