bernur

Nu är det många år sedan jag såg barnprogrammen senast, men jag råkade hamna mitt i ett program som jag genast kände igen: Margareta Krooks uppläsning av Ivar Arosenius geniala Kattresan, sagan som fick mig att börja läsa. Att återupptäcka den nu, efter så många år: det var nästan lika saliggörande som då – och min fasa när katten äter tills hon spricker, och blir ihopsydd, ska jag aldrig komma ifrån det. Jag reagerade exakt likadant igår som jag gjorde som femåring. Och det arkaiska språket som tjusade mig och gjorde mig besatt för resten av livet - - -