Jag testar livet som illiterat
Jag har en moster som var biblitekarie, vilket när jag upptäckte att jag kunde läsa, gjorde mig ganska uppmuntrad. Äntligen kunde jag spendera en familjemiddag utan att känna mig utanför. Detta var inte långvarit, då redan när jag nämnde Kafka, sa hon att hon inte tyckte om att läsa något så perverst. Nu tiger jag för jämnan, på familje middagarna, tills att jag blir full no att citera Karin Boye med "Dryckesoffer" vilket jag engång i tiden kunde utantill. När jag säger Karin Boye, repeterar hon: "Karen Blixen?".
Biblioteket i Jönköping har solt sig själva på syjuntorna, till tanter med smak för Feminas (eller vad tidningen heter)sommarnoveller.
*Hemligt* Jag har inte varit där sedan jag lånade dom där böckerna, som jag inte kunde skilljas från.