bernur

När särskrivningarna började bli allt mer frekventa under 90-talet började dilettanterna genast leta efter orsaker, och kom först fram till att det var engelskans fel, och senare att det berodde på att barnen vid läsinlärningen börjat dela upp orden i mindre enheter (last bil) – men ingen av  anledningarna förklarar varför så många äldre (från min ålder och uppåt) är ansvariga för så många särskrivningar: sådana som varken talar engelska eller gått i småskolan sedan väldigt lång tid tillbaka. Jag trodde direkt att det beror på att många människor har en fobi mot långa ord; de tycker att de här orden inte är estetiskt tilltalande, att de ser ut som en styggelse: det blir ett för säkerhets skull, liksom. Någon bättring lär inte vara att vänta. Få människor skriver lika många särskrivningar som mina barns grundskolelärare i sina veckobrev – verkligen en prövning för den språkkänslige föräldern: inte ens barnen själva är lika flitiga i sitt bruk av särskrivningar, men med några års övning kommer de säkert att bli likadana om några år, när deras lärares undervisning fått sätta tillräckliga spår - - -