bernur

du har klättrat upp hit & sitter nu med knäna under

hakan & darrar vitt, här på den höga avsatsen

i någonstans –

nu är du två, & ni är båda mina –

himlen är vit, det är varken dag eller natt –

båda två väntar på något tecken, att någon ska

be er göra något –

jag bara finns där, svävar, ni ser mig inte, när ni

börjar klättra ned, jag sträcker ut handen

för att hejda er –

men ni har redan klättrat nedför pålen ned

till det vita vattnet för att drunkna utan

svar utan fråga utan varför ni bara ska

drunkna –

sjunka genom ytan som öppnar & sväljer –

som ett öga som blinkar & tåras –

medan jag bara finns där uppe, gråtande, & ser

hur ni blir allt mer genomskinliga under

vattenytan,

tills ni svävar bort med mig –