En dåres försvarstal (Le Plaidoyer d´un fou, om jag nu ska briljera)
När jag anklagas för att stoltsera med mitt kunnande, att jag ägnar mig åt en narcissistisk dyrkan av vad jag har snokat upp genom åren (nu övertolkar jag – kanske), måste jag ändå få ta chansen att försvara mig. Nä, det är knappast med stolthet jag refererar till den eller den, eller använder det eller det ordet (vem som helst kan gå till biblioteket precis som jag och hoppas att den bok du vill läsa inte är utlånad, och det är den ju nästan aldrig, eftersom du är misantrop och av erfarenheten lär dig dagligen att du är ensam, och samme vem som helst kan köpa en ordbok eller synonymordbok) – snarare är det så att jag aldrig har kallat mig för ”beläst” (bara ”förläst”), och att om du hade gjort som jag: läst så mycket som jag har gjort, då hade du varit mycket mer intelligent och gjort något vettigare än det jag gör, exempelvis nu när jag skriver detta. Men vad exakt hade du gjort? Skrivit och klagat på andra som inte gör något annat än exponerar sin förtvivlan - - -
I min åsikt är det just detta (bland annat!) som gör dig till en fantastisk lärare.