bernur

"Fiction confronts you with the awesome fact that you are not the only real thing in this world." Andra och sista delen i Zadie Smiths essä om skrivande, handlar mest om läsaren (dess underrubrik är "Read better"). Jag håller verkligen med: somliga borde bli bättre läsare - sluta slarva, och mer medvetet använda sig av sina känslor, och våga sig på att vara mer personlig. Men när hon påstår att vi ska genomföra en etisk vidgning genom att vidga hjärtat tycker jag att hon uttrycker sig lite väl djärvt (varför använda hjärtat på ett så konventionellt sätt?). Dessutom har hon en benägenhet att överbetona misstagens roll i läsande och framför allt skrivande, som om det skulle vara unikt för litteraturen; det handlar bara om att hon vill driva sin tes ända in i kaklet. (På tal om det: kakelmannen är så gott som klar med vårt badrum! Och jag tänker inte klaga mer på att det är ett besvär att sakna dusch i tre månader, eftersom en av mina kolleger tycker att det är mycket värre att vara utan el i två dagar, även om man frivilligt bosätter sig i en skog.) Nåja. Det är i sin helhet en vackert skriven text, och jag vill nästan omvärdera min negativa uppfattning av Zadie Smith, vars debutroman om vita tänder (?) jag var lite njugg mot - - -