bernur

I Svd skriver Fabian Kastner, vars debutroman Oneirine var hyfsad, om läsning som styrs av känslor mer än intellekt (gissa hur många rader det dröjer innan han refererar till Madame Bovary – för att inte tala om denne ständige Werther -). Det är ett – ah, intressant ämne! Men jag är lite skeptisk till den här gammalmodiga uppdelningen av känsla och … det där andra … förnuft? Dessutom är hela artikeln liksom grundkursen i receptionsteori. Personligen tycker jag att många av oss har mycket att lära just av hur kvinnor läste romaner på 1800-talet. (Se Nordisk Kvinnolitteraturhistoria, Band II.)