Allt är på låtsas
I dagens DN en essä av Håkan Lindgren om Karl Kraus, vars enmansprojekt Facklan numera finns tillgänglig på nätet. Det är en stilig introduktion till den här ilskne farbrodern, som kunde skriva så här: "Är pressen en budbärare? Nej, den är själva händelsen. Ett yttrande? Nej, den är livet. Den gör inte bara anspråk på att de verkliga händelserna är dess meddelanden om vad som hänt, den får också en kuslig dubbelexponering att uppstå, så att man hela tiden får intrycket att varje gärning först måste rapporteras innan den kan begås." Det får mig att tänka på Baudrillards hånade idé att tillvaron består av simulacra – bedrägliga sken, som inte har någonting med äkthet att göra, vad som händer på riktigt (han menade att Gulfkriget inte hade inträffat). Kraus var först – men det betyder inte att han har ensamrätt på den här tanken. (Dessutom: var inte Platon först?)
Spåret till Baudrillard (och varför inte till McLuhan, mediet som sitt eget budskap) hade varit intressant att följa, men ströks på grund av utrymmes- och tidsbrist. Kanske någon annan kan ta upp det?
aj - jag trodde det stod "är presens en budbärare". för det var precis det jag satt och funderade över -
"Only if one's daily life, one's daily 'lived' reality, is not harsh and upleasant could one conceive of reality as entirely a mental construction."