bernur

huset var nedlusat av spöken när jag drog med handflatan längs Gabriellas grönt tapetserade vägg och fastnade i en kvarglömd spik, en tagg -

föräldrarna såg på ”Dallas” på tv:n och den svartsjukt bevakande hunden sov -

vi tömde rädslan i botten, den dåraktiga tiden och snön -

blodet bara sipprade försiktigt nedför handflatan -

hon fnittrade förtjust -

i fickan ouzo -

i huvudet -

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

badkaret -

flimret som steg och sjönk -

vågorna i luften, hur hennes inflammerade händer rörde mig -

hur tystnaden började ta plats mellan oss och hur orden tog slut och förtvivlan i kors -

ärret är kvar, flera centimeter mellan lång- och ringfingret, en påminnelse från den dåraktiga tiden  -