När den underdåniga skivan med Taken by Trees kom i våras var jag förstås fullt upptagen med att lyssna på skäggpunken som Grinderman gjorde (sällan har jag känt det som att det är nu eller aldrig jag skaffar mig skägg som de första dussinet gånger jag lyssnade på deras skiva). Jag gillade The Concretes, och har förstås fattat, bland annat efter att ha lyssnat på deras lama långtråkigt sövande skiva från i år, att det är Victoria Bergsman som är geniet. Taken by Trees debutskiva är vacker, och så avskalad och kammarspelsaktig att jag till nästa gång önskar att hon vågar ta det minimalistiska ännu längre in mot gränsen till utplåning, och reducerar instrumenten till ett leksakspiano och handklapp, och skippar de billiga reverbeffekterna på sången: då först kommer jag att falla på knä och tillverka Victoria-altare intill skivspelaren, och skriva essäer som hyllar hennes letarigskt underbara stämma. Nu nöjer jag mig med att tycka att det här är en av årets tre bästa skivor.
