bernur

Morrissey fortsätter att grotta in sig i destruktiv gitarrmusik med sina nya låtar, men åtminstone titlarna gör att väntan på nästa års album känns värd att vårda: "All you need is me" - verkligen, och då får vi åtminstone perspektiv på vad han menar med sina så kallade rasistiska uttalanden.  För resten var det en gräslig historia med intervjun i NME häromveckan, där tidningen känner sig tvungna att försvara sin icke-rasistiska hållning när de samtidigt mobbar artisten genom att tolka hans åsikter i en klart negativ riktning. I själva verket är han fullt på det klara med hur det han säger kommer att bemötas, och hela texten bångnar av hans självbelåtna leende när han kalkylerar med kommande uppståndelse. Ändå tycker jag att hela diskussionen känns rutten och onödig: en person från ett annat land än England som lyssnar på Morrissey kan bara skratta åt tidningens löjliga försök att vrida till replikerna så att de framstår som så kontroversiella som möjligt. Den som har lyssnat på Morrissey fattar hur oförenliga hans texter är med rasism - - -