Skillnaden mellan svensk och engelsk tv-kritik
I morgon börjar svt sända BBC-serien Jane Eyre, och även om jag har sett den förut, i juni, tänker jag bänka mig. Det är kanske så bra som det kan bli ändå, med Ruth Wilson som lämpligt tjurig Jane. Dock har jag inte mycket till övers för Toby Stephens som en allt för uppfostrad Rochester. I Expressen skriver Nina Lekander om serien, men hon har inte fattat ett dugg om hon tror att det skulle vara märkligt med Rochester entomologiska intresse: när Jane i Thornfields trädgård trampar (stiger) på hans skugga och han vänder sig om, studerar han en fjäril. Mer intressant var det att lyssna på ett radioprogram från BBC med A.S. Byatt som mer initierad läsare av romanen: i en kritisk men konstruktiv analys av tv-serien påpekar hon tillsammans med intervjuaren det moderna i att Rochester frågar om Jane är "depressed" - ett modernt ordval. Självfallet slog Byatt upp det aktuella stället i romanen för att verifiera att Brontë använde ordet "depressed":
"And a little depressed," he said. "What about? Tell me."
"Nothing - nothing, Sir. I am not depressed."
"But I affirm that you are: so much depressed that a few more words would bring tears to your eyes".
Nina Lekander förlitar sig på sitt legendariskt vimsiga minne av tidigare läsningar (men hur har hon läst då?).
Bot mot självhat?
---
This Living Hand
This living hand, now warm and capable
Of earnest grasping, would, if it were cold
And in the icy silence of the tomb,
So haunt thy days and chill thy dreaming nights
That thou wouldst wish thine own heart dry of blood
So in my veins red life might stream again,
And thou be conscience-calmed?see here it is?
I hold it towards you.
John Keats
Ja, den här dikten, eller snarare fragmentet, av Keats, har jag alltid gillat. Varje rad döljer en hel novell av känslor, erfarenheter.
Jag är naturligtvis oerhört nyfiken på dina åsikter om "August"?
Jag har varit och är sjuk, orkade bara se ett avsnitt av August. Allt jag vill och kan säga har jag sagt i en kommentar på walking bass.
walking bass är långtifrån någonting självklart för mig, men jag hittade dit och jag kan väl bara säga att jag instämmer. Beslutade mig dock för att förbise det mediokra hantverket och ta till mig underhållningen och det fungerade, särskilt i avsnitt nummer två. Krya på dig.
Hej! Jag gillade inte Jane Eyrefilmatiseringen. De hade verkligen gjort den överdrivet gotisk och melodramatisk. Allt som är modernt, självreflektionen, det analyserande medvetandet, de långa timmarna av tristess i guvernantjobbet var borta- Och Mr Rochesters charm likaså. Liksom Janes passionerade och nyktra saklighet.
Jag håller med att de överbetonade det gotiska, men det är ändå något som finns i romanen - det är bara det att det är så himla modernt just nu, att allt ska vara dark and edgy. Jag är inte så övertygad om Rochesters charm när jag läser Jane Eyre: han är ganska otrevlig och elak, sadistisk. Värsta tabben är kanske att de skyndar sig igenom de första 100 sidorna, och låter Helen Burns reduceras till hostningar i sängen, när hon egentligen har så stort inflytande på Janes utveckling. Mina förhoppningar var å andra sidan lågt ställda, så jag tycker serien var ganska bra.
Jag gillade inte euforiscenen där Jane till och med kysser sina fingrar efter att ha kramat Rochester... Det kändes bara fel. Och Rochester är på tok för snygg. Annars var det faktiskt bra. Snyggt med det röda bandet Jane har runt halsen, till exempel.