bernur

Måndag: jag vaktar ett prov på morgonen, och det är det första provet som jag har på hela terminen, och jag mår illa, och tänker att det här är bara orättvist, att jag inte kan lämna klassen utan måste spy på golvet, men det går över, och sedan tappar jag hörseln mitt under nästa lektion, och måste ställa mig i profil och be eleverna att tala långsamt och tydligt, medan jag undrar om det är dövhet eller bara tinnitus, och sedan på väg till tandläkaren upptäcker jag att det är punktering (bara för andra dagen i rad, hittills), och måste komma för sent svettig med andan i halsen till den redan barska tandsköterskan, och så kommer tandläkaren, och efter att ha kastat ett getöga på röntgenplåtarna (i datorn) och skrapat i två sekunder med den där vassa tingesten kommer han med ett negativt besked, och på väg hem i regnet och mörkret trampar jag i något blött och sladdrigt, och lyser med cykellampan och ser att det är en vit råtta ("han hade foten i en råtta!"), visserligen död redan om det nu är någon tröst - säkert ett domesticerat djur som någon tröttnat på och låtit rymma mot en säker död, och den här typiskt otypiska måndagen avslutas med att barnen och deras kompisar rusar som små högljudda demoner runt den upp och ned-vända cykeln medan jag lagar punkteringen i timmar, för det är så att allt bestämmer sig för att djävlas: jag lagar med mina allt smutsigare händer ett hål som vägrar tätas, och byter slang och det visar sig vara en slang som har något konstruktionsfel, och cykelns broms har en skruv som har rostat fast - ja, jag tror ni fattar vid det här laget. Det är måndag, och i morgon är det äntligen tisdag, underbara tisdag - - -