Gränsöverskridande
Den nästan farligt vettiga Jeanette Winterson skriver i The Times om auktioneringen av JK Rowlings handskrivna manus som säljs / har sålts den här veckan. Och hon visar varför fantasygenren är så begränsad, med övertygande exempel varför Pullman är bättre än Rowling, och Tove Jansson också bättre än Tolkien: "Fantasy literature tends towards the enclosed, and most computer games are based on fantasy. Literature - just literature, no labels, no genres - tends towards border crossings, trespass, maps that go off the page". Det är utplånandet av gränser Jeanette Wintersons egna romaner handlar om, och det är därför dessa romaner är underbara bortom alla gränser.
Det finns en inneboende ologik i att ge ett påstående som ?I can't expand my mind or my emotional range if I always choose an enclosed world? samtidigt som man påstår att viss konst av sig själv är öppen och annan stängd; det förra bör rimligtvis leda till läsupplevelsen (expanderandet av känslor) är läsarens egen vilket i sin tur leder till att begreppen stängt och öppen är subjektiva. Winterson skriver om den egna upplevelsen som om den var generell, men kan en bok överhuvudtaget vara stängd för en oerfaren läsare?
Det ni gör är att ta er smak och applicerar det på odefinierade begrepp som sedan stödjer smaken. Mkt fult.
Det är en iakttagelse. Viss typ av litteratur är stängd, begränsad, och förlitar sig på struktur, plot, intrig, medan annan litteratur förlitar sig på gränsöverskridanden, språk, stil, upplösning, risktaganden (what you risk reveals what you value). Det är en fråga om smak vad du gillar, det är inte snobbism. Med andra ord: Tove Janssons böcker är mer subversiva och ifrågasättande än Tolkiens - hennes är mer kritiserande upproriska, medan hans är mer traditionsbevarande (handlar inte hela Tolkienlobbyns arbete om att få in honom i kanon om just detta: att andra ska upptäcka att Tolkien förtjänar att bli inplacerad i kanon sida vid sida med Proust? att se honom som del av traditionen? - själv bryr jag mig inte ett dugg om ni struntar i Jeanette W.s böcker: de betyder mycket för mig, och det räcker så.)
Hmm, själv har jag slutat läsa Winterson eftersom hon bara överskred samma gränser i bok efter bok... fram och tillbaka... Men artikeln var det inget fel på.
Är det inte hemskt att Den Mörka Materien har börjat bli just mörk materia?