"For we, which now behold these present days, / Have eyes to wonder, but lack tongues to praise"
Det senaste året har två volymer med tolkningar av Shakespeares sonetter kommit på svenska, och några av de nätta sonetterna har Malte Persson också översatt, och nu verkar också Eva Ström ha drabbats av farsoten: (var) ska det sluta? Jag kan meddela att jag verkligen inte har tid med nöjesöversättningar: jag ska besöka min son på sjukhuset under helgen, läsa tjugofem uppsatser, läsa klart radioboken till tisdag, och någonstans där plikterna slutar börja titta på någon film ur Dario Argento-boxen. Men Malte Perssons översättningar är snygga: speciellt de kvinnliga rimmen i nummer 43 gillar jag, och även hur han får fram skuggdubbleringen i femte raden. Jag undrar varför originalets maskulina tanke i sonett 44 blir neutrum i svenskan. Och lite synd att det tematiska rimmet i nummer 45 (glad - sad) måste gå förlorat i svenskan, men det är förstås mer språkets fel än översättarens. Självfallet vill jag se mer av Shakespeare genom Malte Perssons språk och temperament. Av Eva Ströms översättningar gillar jag, av löjligt uppenbara skäl, mest hennes nummer 2, "When forty winters shall besiege thy brow" - - -