bernur

Lite märkligt ändå att när det nu är så att Stagnelius är den enda av den svenska romantikens diktare som är fridlyst från utrotning i gymnasiets alla nya antologier, och det skrivs böcker om honom fortfarande, som Jan-Olov Ulléns bok häromåret, att det är så svårt att få tag på hans dikter. Förvisso kom det väl i slutet av 80-talet en pocketutgåva som var någorlunda fyllig, även om den saknade många fina dikter: den boken finns knappast i bokhandeln längre - den kan nog vara lika svår att få tag på som Ekelöfs fina urval, som torde vara tillräckligt för en nybörjare, med till exempel den roliga "Spindelen" (den kom 1954). Det är nu femtio år sedan den kom ut, Bööks senaste stora fyrabandsverk med samlade skrifter. Är det för mycket begärt att få se en volym med dikterna, och en med pjäserna? Ska vi nöja oss med det magra urval som antologierna ger, där halvdussinet ganska likartade dikter trängs? Om Stagnelius är den "världsstjärna" Göran Hägg utmålar honom till, borde svenska förlag se till att det finns mer av honom än om honom: engelsk poesi ges ständigt ut i billighetsupplagor, eftersom upphovsrätten inte gäller, så vad är det som hindrar att Bonniers satsar en gnutta av sitt kapital på att se till att vi får mer av Stagnelius än antologismyckena? - - -