bernur

På 80-talet gjordes tre filmer om försommaren då Shelley och Byron möttes i Geneve. Bäst av dessa är förstås Ken Russells på alla sätt och vis överdrivna och bombastiska Gothic, för det passar så väl med föremålets överdrifter, givetvis lysande spelad av den begåvade Julian Sands. Som en softad och tillrättalagd version förefaller den amerikanska Haunted Summer, som bygger på en falsk roman av Anne Edwards. Eric Stoltz spelar Shelley, och han är helt fel: mörkhårig, med skäggstubb, ständigt fårskalligt flinande. Dessutom reciterar han för Claires sjungande röst en halv strof ur "To Constantia, Singing", och den skrev han inte förrän året därefter, och då var det inte Claire som var hans förälskelse. Den enda som undkommer med äran i behåll är sagolikt vackra Alice Krige som spelar Mary (var inte hon morsan i tv-versionen av The Line of Beauty?) - - -  Sedan finns Rowing in the Wind, där Hugh Grant av alla människor spelar Lord Byron (det är som att låta Mikael Riesebeck spela Knutbypastorn), och Valentine Pelka spelar Shelley (det är många år sedan jag såg den). Sedan strax efteråt var Michael Hutchence Shelley i Roger Cormans galna version av Aldiss s/f-roman Frankenstein Unbound (ett av få tillfällen då boken kan sägas vara bättre än filmen), och då hade det väl spårat ur så långt det gick.