Take me back to dear old blighty ...
Nu är jag trött på alla oreserverade hyllningar till det unika i Lars Forssells engagemang i det som brukar kallas för "populärkultur": han skrev på 70-talet en schlagertext som var ganska medioker, och satte ihop en krogshow åt Lill-Babs. I England skriver teatergeniet Alan Bennett texter ihop med Arctic Monkeys, alla romanförfattare födda 1955 eller senare har någon gång under sin karriär skrivit ett porträtt av eller intervjuat Morrissey, författare köar för att skriva noveller inspirerade av The Falls album "Perverted by Language", och i Amerika visar sig Thomas Pynchon i Simpsons (med papperspåse på huvudet), och Carson McCullers går upp från sin grav för att med darrande stämma läsa några rader ur sin roman "The Member of the Wedding" som intro till "Big Julie"-låten på Jarvis Cockers soloalbum. Allt detta sker utan att någon höjer på ögonbrynen och tycker att det är uppseendeväckande eller storslaget.
I Sverige då? Carina Rydberg gillar Fridas "Dunka mig gul och blå".
I Sverige då? Carina Rydberg gillar Fridas "Dunka mig gul och blå".
Kommentarer
Postat av: narcissismens dottra
it! is!
Postat av: Robin
Frida Muranius, Alex Schulman, Carolina Gynning... Listan är över namn som jag inte vill ska hänga med in i tiotalet är lång.
Postat av: bernur
Alex Schulman är ett namn som jag har sett allt oftare, men trots att jag läste en intervju med honom, hans bror och hustrun till en av dem vet jag fortfarande inte något om honom.
Postat av: i-da
du vill nog inte. för det verkar inte finnas något att veta. usch och fy. och hans machofru dessutom! jag har läst henne slänga ur sig vad jag anser vara rasistiska påståenden och tror det är okej bara för att hon har polskt (?) efternamn... likt bernur är bevis på att vit man kan vara ung kvinna är hon ett levande bevis att en ung kvinna kan vara en mörkblåsvart gubbe
Postat av: Robin
Mörkblåsvart gubbe; som Colin Powell?
Trackback