"Stjärnlösa är resans nätter, / vintervinden stum. / Spring med skräcken framför dig / och ångern strax därefter."


Förutom The Veils, The National, CocoRosie och Nicolai Dunger har jag lyssnat mest på Carla Bruni i sommar, hennes version av Audens dikt "Lady, Weeping at the Crossroads" - det krävs en del talang för att rimma 'kiss' med 'abyss'. Auden anses nog vara en lättviktig efterföljare till Eliot (T.S.), men jag har aldrig förstått den rangordningen eller hihierarkin: varför välja, när båda har så mycket att ge? Jag minns ett radioprogram om Auden, det måste ha varit 1990, då bland andra Joseph Brodsky talade så uppskattande om honom att det nästan lät som en förälskelse. Men också en strof från en fantastiskt vacker kärleksdikt:
           How should we like it were stars to burn
           With a passion for us we could not return?
           If equal affection cannot be,
           Let the more loving one be me.
Ett representativt urval finns i samlingen Och i vår tid, med översättningar av Petter Bergman. Hur mycket jag än gillar P.B. som poet tycker jag att översättningarna tyvärr är ganska tama. Men Audens formellt hårt hållna dikter är antagligen svåra att översätta till svenskan.  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback