Sista orrrdet är inte sagt
Under bilden hånar han de som "använder språket som om det vore en container med sopor, en latrintunna med sexchocker", samtidigt som han skrevar på sin sportbil. I bakgrunden kan anas ett av hans två eller tre hus, tre gånger så stort som mitt, och han säger även att vi inte behöver "överklassens diskreta charm, 'diskreta' girighet". Men det roligaste är förstås intervjuarens förälskelse i Ranelid. Efter att ha kallat honom "genomhygglig" och "innerlig", undrar han retoriskt: "Vad ska vi med kulturen till under sådana vidriga omständigheter som Ranelid fått uppleva?" Sedan jämförs Ranelid med Shelley, som förvisso också blev förföljd, men han hade å andra sidan mördat två äktenskap och två barn. Tidningens scoop är att Ranelid säger att höstens bok blir hans sista: hädanefter vill han titulera sig äppelodlare, för äpplena fördömer och hånar honom inte. Men jag misstänker (befarar? säger du) att vi inte har hört det sista av honom.
Ha! "Björn Ranelid - författare, krönikör, estradör" och alla de där vidriga fotografierna som återfinns på hans hemsida; man kan ju rodna sönder för mindre. Tydligen så bor han i Strindbergs paradvåning i Stockholm också, läste jag någonstans? Ovanpå allt det här skriver han sinnessjukt dåliga krönikor för Dagens Arbete: http://www.dagensarbete.se/home/da/home.NSF/unid/941B539AF3D244BAC1257163003BD24C?
Vi snackar här om en man som använder sig av det adertonhundratalsklingande ordet "riket" i en krönika som tar upp kvinnomisshandel.
Kan inte ta Ranelid på allvar sedan han användes som en karaktär i P3s humorprogram Wallraff (Anders & Måns genombrott). Bl.a sketcher som, SM i att älska Österlen, mellan Ranelid & Jacques Werup
Autentiskt citat av Björn Ranelid apropå sin kommande bok: "Min litterära agent sa häromdagen att om da Vinci-koden sålde 25 miljoner exemplar, så skall den här sälja i 30 miljoner. Men ärligt talat - jag bryr mig inte." Anspråkslös kille!
Det som är roligt är ju att Ranelid verkligen visar hur efter han är, särskilt genom sin kommande bok. Jag menar: Bush går nästa år, USA invaderade Irak 2003 och Afghanistan två år tidigare. De flesta visste redan att Bush var en ytterst tivielaktig person, men Ranelid är så självcentrerad att han förväntar sig bli upphovsman till miljontals jaha-upplevelser med sitt "öppna brev". Han talar om containrar när hans eget språk är en parfymerad, vissen blomma.
... men det är nummerskylten som är pricken över i.
Ni överdriver. Som vanligt. BR är en fin människa, men han har förlorat sig någonstans på vägen. Han har skrivit ett och annat bra även om hans ego står ivägen för allt konstnärligt skapande just nu (och de senaste åren).
Håkan: ja, nummerskylten gör att han befinner sig i samma kolumn som Kurt Olsson. Och var det Björn som skrev det sista?
Inte alls. Men jag såg det som min plikt att skynda till Ranelids undsättning.
Jag respekterar naturligtvis din åsikt, men tycker du inte att Ranelid är åtminstone lite pekoral? Jag har inte läst någon av hans romaner, men jag har ägnat tid åt krönikor och hört en ganska lång uppläsning ur en bok på webben, och det är så skrattretande: "Människan är pilen som siktar mot evigheten och glömmer bort sitt eget hjärta...". Kanske inte det värsta katastrofexemplet, men när han själv skryter över just den formuleringen i Aftonbladet så blir det löjligt. Och jag är motsatsen till en riddare av Janteordern!
Fast man måste ge karln cred för att han var så tidigt ut och sade att deckardrottningen var naken. Jag tänker på hans påpekande att en miljon svenskar skriver bättre än Liza Markluns.
Som vanligt genererar BR åsikter. Jag kan nog instämma i att han har gått mer än lovligt vilse. Vad som stör mig är hur den här tidskriften förvandlas till en reklamskrift och agerar lika fånigt som en av de där kvinnorna (jag menar damerna) som svimmar när han på sina föreläsningar kommer med sina gottköpsaktiga liknelser.
Björn Ranelid själv började ju kikna av skratt när Claes Eriksson, från Galenskaparna, högläste "Bara Ben" ur sin bok "Alster". C.E. ska tydligen ha sagt att det skulle ta väldigt lång tid "om alla skulle skratta var för sig". Ranelid var tydligen tvungen att lämna lokalen på grund av att han inte kunde sluta. Han är milt uttryckt en man med känsla för teatrala utspel.
Jo. Visst är han ett förkroppsligat pekoral just nu, men jag menar att man inte kan bedöma hans romaner utifrån hur han hugger på allt som rör sig i den mediala plaskdammen. Jag skulle faktiskt tvärtom vilja sträcka mig så långt som till att mycket av den prosalyriska ton som är förhärskande i den svenska moderna romanen delvis har sitt ursprung i Ranelid.