bernur

En av de intressantaste aspekterna med språket är strategierna för att behärska alla fällor och potentiella misstag (nu talar jag ur lärarsynpunkt, men det gör jag väl alltid). En recension i The Ny Times av Michael Erards bok i detta ämne, Um ... Slips, Stumbles, and Verbal Blunders, and What They Mean (så där borde alla använda sig av kommatecken) gör mig nyfiken. En av få anledningar att ens läsa Joyce är förstås i glädjen att upptäcka hans verbala tricks, som när han kallar en doktor för 'doktator' - det är nästan lika roligt varje gång. Den generösa tidningen bjuder på första kapitlet av Erards bok, ett avsnitt om den omtalade William Archibald Spooner, ofrvillig upphovsman till 'spoonerisms', som på grekiska heter metaphasis, och är de där försåtliga men förståeliga fel som varje lärare gör någon gång under läsåret, och vid upptäckten när den fromma men fåfänga förhoppningen att eleverna just då ska tänka på annat.