bernur

I Sydsvenskan testar Anne Swärd ett radikalt och formidabelt grepp på debatten om de dåliga deckarförfattarna (det är debatten som säger att de är dåliga, jag har ingen åsikt): hon föreslår två olika försäljningslistor, en för "litteratur" (sådant som innehåller tuggmotstånd), och en för "böcker" (mer lättsmälta). Nåja. I förlängningen önskar hon sig sympatiskt nog ingen lista alls. Och jag tänker inte tycka någonting om vem som skriver bäst (eller sämst) av Camilla L. eller Leif G.W.P., eftersom jag förra sommaren skrev två debattartiklar i JP, som väckte så ont blod hos min kombattant att jag därefter fått stå som representant för förflackningen i de svenska skolorna - det är mitt fel att vi läser för lite Heidenstam och Tegnér. Vad jag skrev var att det är infamt att ge deckarläsare dåligt samvete, och pådyvla dem att de borde läsa "riktig litteratur" - jag tror inte att alla måste läsa Shelley, för att jag själv gör det. Å andra sidan har jag fortfarande inte blivit övertygad om varför jag måste läsa deckarna. Ingen har någonsin förklarat vad det är som är så bra med deras böcker, och när jag ser folk läsa dem ser de ganska ointresserade ut.