Ändå genomträngde mig den alltid förtroliga Naturen. Dess eviga väsende andades till mig, och jag sönk i en vilande förtjusning.
Det var väl i fjol den kom ut, Malte Perssons översättning av Francis Ponges tingdikt Tallskogshäftet, men först nu har jag hittat den i min nuvarande vistelseort, vars piprökande bibliotekschef verkar ha fått fnatt och köpt in en massa titlar som jag har väntat på sedan de kom ut förra året eller tidigt i våras - månne det är så att det misstänks att det från statligt moderathåll ska bli mindre pengar i fortsättningen, så det gäller att passa på - eller så är det helt enkelt så att Liza M.-kvoten behöver fyllas; hon har inte släppt något på ett tag (hennes böcker köps in i 24 ex av den här kommunen). Ponges bok är också skriven av någon som verkar ha fått fnatt - jag läser den alldeles för okoncentrerat i en inte alltför ärevördig stämning (samma månad som den började skrivas) en dag när jag är hopknycklad i en förtvivlan, som inte har något med att jag börjar arbeta i morgon (det är världsligt: dessutom behöver jag jobba, jag behöver disciplin) - nä, det är något annat, som för en gångs skull inte har med mig själv att göra - - -