bernur

Torsdag förmiddag läser jag Nick Hornbys bok om litteratur, där han skriver om när han erbjuder eld åt den rökande Kurt Vonnegut, och kallar honom "the greatest living writer in America" - ett av Hornbys otaliga beskäftiga påståenden (jag gillar inte boken). När jag var i tjugoårsåldern betydde Vonnegut förmodligen lika mycket för mig som han nu gör för den 50-årige Hornby, och antagligen uttryckte jag mig lika floskulöst. Jag läste en kurs i modern amerikansk litteratur på Umeå Universitet med en av mina bättre lärare Monica Loeb, som hade skrivit sin avhandling om Vonnegut, så då läste vi förstås Slaughterhouse-Five, men det gjorde inte att jag kände för att fortsätta läsa honom. Häromåret stämde han (eller hotade han bara?) Pall Mall för att de trots sina varningstexter 'Smoking kills' inte lyckats döda honom. På fredagsmorgonen läser jag i tidningen att Vonnegut är död!