Mördaren
Lokaltidningen Jönköpings-Posten påminner mer och mer om ett fanzine för Verner von Heidenstam; det är nästan lite rörande, med alla dessa artiklar om den stendöde skalden, alla hyllningar, alla minnesböcker (hur skulle vi kunna minnas det vi inte ens brytt oss om att vi har glömt?), alla devota ord, och rapporter från något som heter ”Heidenstam-sällskapet” — jag vill inte veta hur deras riter ser ut när de samlas, eller från vilken kyrkogård taxibilarna hämtar upp medlemmarna. Heidenstam hit och Heidenstam dit — aldrig ett endaste ord om hans infama svek mot Fröding, när han först uppmanade honom att publicera ”En morgondröm”, och sedan gjorde sig oanträffbar när hetsjakten inleddes, eller någon förklaring till Heidenstams alla våldtäkter på purunga småflickor, eller hur han konsekvent mördar läsintresset för alla som någon gång närmar sig hans monumentalt tråkiga böcker — — —
"man kan inte vara både författare och gentleman."
"jag slutade snart att oroa mig. det är inte en författares uppgift att oroa sig. en författares upgift är att hänsynslöat våldta sin omgivning, att spionera på sina vänner, vända ut och in på sin gamla kärlek."
"när inspirationen sinar öppnar sig de riktigt svarta hålen under fötterna och det finns inget att hålla sig i. I sådana stunder går det inte att skilja arbete och liv åt."
Jag är ledsen, men vem är "birro"? - det låter som en medicin mot någon sjukdom som man inte ens vill dra på sig. (& tro mig, jag välkomnar alla sjukdomar, det enda - nästan - som får mig att känna mig levande)