bernur

Ibland är det roligt att bevittna gamla människors naivitet, som när Nathan Sachar i dagens DN skriver om en ung kvinna (ständigt dessa unga kvinnor, kliché nr 1) som på en buss i Chile (minns jag rätt?) sitter och läser en bok, totalt uppslukad, och det visar sig vara Dorian Grays porträtt: hur ofta har jag inte sett dessa unga kvinnor i rufsigt hår sitta och läsa totalt uppslukade - oftast Borges - med ett ansiktsuttryck som inte kan tydas på annat sätt än att detta och inget annat är saligheten. Ja, Nathan, vad är det som är det speciella med det här, förutom att läsaren är ung (och vacker: de är alltid vackra). Men det var verkligen lustigt att det var just Dorian Grays porträtt, för idag bad Systembolaget om min legitimation när jag köpte rött vin, vilket förstås fick mig att tänka på porträttet. Någonstans på någon vind måste det finnas en tavla av mitt tonårsjag som nu är groteskt vanställt av alla mina synder - ack! - medan jag går omkring här och ser ut som den oförstörda 19-åring jag inte är - - -