bernur

Eftersom det är National Poetry Day i morgon i England (vad är det i Sverige? kåldolmedagen?) ska jag förstås läsa någon engelsk dikt (Ödet har gett mig två lektioner i Engelska just i morgon, det måste vara någon slags kompensation för alla fälleben och knuffar och uppercuts). Men vad? Att läsa Betjemans "Slough" skulle vara alldeles för förutsägbart. Dessutom: hellre Larkins "Femmes Damnées" (kan du hitta den någon stans? om inte ... måste vi göra något åt det), som är i samma stämning, men ännu mer sublim, i sin blandning av vardaglighet och storslagna känslor. Äh, det blir väl Shelley som vanligt ...