bernur

Mina cykelpunkteringar var en följetong i våras: det var en såpa, utan början eller slut - framför allt utan slut - och hösten har hittills varit lika lovande. I  går lagade jag två punkteringar på framdäcket innan det var nöjt, och jag kunde ta ut cykeln och ägna närmsta halvtimme åt att försöka få händerna någorlunda rena. I morse: punktering igen. Jag går så mycket att jag får blåsor på fötterna, och jag slår vad om att jag när som helst kommer att få punktering på dem också - - - Det har blivit mitt öde att laga cykelpunkteringar, som ett straff för att jag vägrar köra bil eller vad då? Jag slår vad om att kungen aldrig fått en endaste punktering i hela sitt liv, inte ens nu när han dagligen cyklar, eftersom han är så rädd om miljön och den globala uppvärmingen. Men jag lagar varje dag; nu har jag sniffat så mycket av det där vulkaniseringslimmet att jag börjar prata som Thorsten Flinck - - -