bernur

Vi såg det igår, babel-programmet i tv, som handlade om Houellebecq, men jag råkade missa inledningen, men det sänds väl i repris någon natt, när jag ändå inte kan sova (nights are wasted on me), men behållningen var förstås att se Stig Larsson igen - hans bestämda åsikter och strong opinions och självsäkerhet men samtidigt generade blygsamhet; Stig, du är ett barn, vi älskar dig, puss och kram, mor och far, från Grubbe som bara råkat hamna i Jönköping, landat som två katter på ett ställe där vi ödslar ett av våra nio. Ja, och Houellebecq då? En del har föreslagit honom som Nobelpriskandidat, med motiveringen att vi då skulle få ett tal värt att lyssna på (som om det var NÅGOT fel med Pinters furiösa anti-Bush-tal förra året), men då skulle jag föredra att lyssna på ett tal från Teratologen. (Eller Stig L.) Fast visst: ett hologram av Houellebecq som läser sitt tal inför Kungen och Drottningen och de tre små barnen  - - -