Stating the obvious: barnböcker ska läsas av barn
Astrid Lindgren har varit fridlyst författare länge nog: det är få förunnat att bli ett varumärke för svenskchauvinistisk idylldyrkan, och säg den politiker som inte får något vått i ögonvrån så fort de nämner hennes namn. På min skola märks det också, att föreläsare gärna ställer sig in genom att till allmän lycka citera något av allas vår Astrid. Men nu försöker Aase Berg genomföra ett slags mormorsmord på henne, när hon i Expressen recenserar De nios litterära kalender, som låter årets utgåva alltså behandla ”Astrid”. Själv har jag ganska begränsade erfarenheter av Lindgren som författare, förutom den obligatoriska Emil- och Pippiläsningen när jag var fem eller sex — jag rörde mig sedan snabbt därifrån till den mer uppviglande Maria Gripes böcker om Hugo, för mig en mer lockande och mindre mjäkig förebild. I mellanstadiet kom James Bond-böckerna i min väg, och sedan Sherlock Holmes och Dracula, och jag har aldrig sedan dess gett ungdomsböcker en chans. Med ett undantag, men det spar jag till tisdag - - -
hur kom det sig att de valde dig som handledare då? lottade ni eller valde bara bosse bort mig?
Emelie, jag har läst Astrid L., det är bara det att jag störs av hur andra sätter henne på piedestal; det är orättvist - ingen ska sättas på piedestal, inte ens Maria Gripe. Dessutom har jag väldigt goda erfarenheter av högläsning av Astrid L. med mina barn, och fick jag välja (vilket jag i och för sig aldrig fick) läste jag hellre det än de där vedervärdiga Sune- /Bert-böckerna de ville läsa - - -
haha. det är roligt att det är du, av alla som vill undvika dyrkan. skymtas det en viss ambivalens i den frågan må hända?
ambivalens? vad är det för medicin?