bernur

När det bara inträffar, på den mörka cykelfärden hem: du blir liksom inringad av snö - tungt blött snöfall, som först känns otäckt kyligt när flingorna håller om varandra och blir stora flak som dunsar ned över ansiktet och läpparna (som att bli kysst av ett lik, skulle du ha tänkt, om du var morbid - goth), men efter en stund är det bara behagligt. Det lär vara en upplevelse att frysa ihjäl; först den där mordiska kylan som lamslår hela din kropp in i minsta cell, men sedan en värme som får dig att trivas - Döden kommer som en värmande vän som tar dig i handen och du kan bara le fånigt och dö med kylan inombords upptinad. Men riktigt så lugubert vandrar inte dina tankar, när du cyklar i snöfallet. Nej, du citerar Constantijn Huygens flamländska dikt ("Vitt sot, hackade fjädrar"), de vackraste orden om snö som du känner till - - -