bernur

När Mare Kandre dog förra året försökte jag läsa om Aliide, Aliide, som jag gillade så mycket när den kom, men det var för plågsamt sorgligt. Två minnen av Kandre: frånvaron när hon inte kom till Jönköpings bibliotek dit jag hade släpat med en motvillig NV-klass hösten 1999, då hon hade skrivit den gotiska Kafka-pastischen Bestiarium (som skulle följas av den ännu mer Kafka-artade Xavier), samt närvaron när hon kom till Umedalens mentalsjukhus bibliotek där jag i vårsolen 1987 läste Bübins unge: en metafysisk närvaro, som om hon svävade över och bevakade boksidorna, som fyllde mig med sådan het lycka. Nu har tidskriften 00-tal skänkt henne ett temanummer, med ett omslag där hon blåser såpbubblor, ett långt utdrag ur en oavslutad roman, essäer och texter av devota läsare som Aase Berg, Carina Rydberg, Daniel Sjölin, Lars Mikael Raattamaa och många fler. Samt en intervju med nästan lika underbara Antony Hegarty.