bernur

Jag diskuterar något med en kollega när hon får anledning att använda ordet 'grimas', och då hejdar hon sig: "Eller 'grimasch', som du skulle säga" - och fastän det är sagt i all välmening (inbillar jag mig naivt) studsar jag ändå till; dels tycker jag att min norrländska dialekt inte är så påtaglig, och dels anser jag att det uttalas just så: som Cornelis Vreeswijks "Grimasch om morgonen". Men dialekter har mer med intonation och satsmelodi att göra, än uttalet av enstaka ord (jag är beredd att göra undantag för bland annat skellefteåbornas uttal av 'schtaaan').