two paths so twisted
You do not want to believe.
Vad är det värsta? Att få skämtet förklarat, eller att tvingas lyssna på ett dåligt / gammalt skämt?
Vad är det värsta? Att få skämtet förklarat, eller att tvingas lyssna på ett dåligt / gammalt skämt?
Att göra något man behärskar – det skänker en oformulerbar tillfredsställelse: glädjen i att vila i tryggheten att det här är ens tillhörighet – det kan vara en större lycka än att göra något som egentligen är roligare.
Rädslan för tomrummet – horror vácui – som tvingar oss att fortsätta, in i något som vi inte vill tillhöra - något som inte ens är vårt eget.
I drömmarna brukade jag få små subtila varningar från mitt undermedvetna, som uppmanade mig att inte ta mardrömmen på allvar – det kunde vara ett rött filter i vilket hela drömmen utspelade sig, eller att en otäcking fick ett helt ologiskt och anti-skräckinjagande namn (Arne).
Kommentarer
Postat av: Kristian Horn
En fråga?
Jag känner att du har intellektet att kunna svara på en simpel fråga som jag (en av dina tidigare studenter) och en vänn disskuterat till fallet av våran vänskap och nu så står det och hänger på en tun tråd
En konstdiskussion: Varför existerar den? Jag vill då hävda att det är ett försök att hitta en enda sanningen?! Även om det är omöjligt? Hur skulle du relatera till det?
(vill gärna bortse från diskussioner som bara finns som ett tävlingsmoment för kunskap)
Postat av: Kristian Horn
Nu så blir det rätt
Trackback