Well she lives for the written word / And people come second, or possibly third
Tillägg till Duras ord om att den som skriver inte finns (är död, med T. Manns ord), eller Lispectors ord om att hon inte finns när hon inte skriver – Hélène Cixous ord: ”Jag måste skriva, för annars finns inte världen”. Alla som har skrivit på riktigt – som tagit orden på allvar – delar denna erfarenhet, av hur med Calvinos ord ”den oskrivna världen” (gradvis?) mister sin skärpa och blir allt mindre viktig, ju mer du skriver. Det har aldrig funnits något varför, och heller aldrig någon början eller slut. Du skriver utan att du har valt det, och det är inte heller så att du kan ta ledigt från det. (Säga till skriften: ”jag återkommer” – nä, det är inte du som dikterar villkoren.)
skriften säger aldrig "kan du komma lite". säger den det luras den bara.
Jag vet: "kan du komma lite" - nä, jag ska vara på badhuset hela dagen i morgon, och sedan titta på Tristram Shandy med min fru -
ah! klokt val! tycks vara traditionsenligt nog. men hörde jag fru? vadan detta? will never.. quarry?
jag spenderar kvällen med min egen fru. och då menar jag inte bara mig. utan också den andra halvan. och ser på american pie V.
Eftersom staden är Jönköping, så finns ju inte Tristram Shandy att hyra: alltså fick det bli en helt annan film (inte Am. Pie, men nästan). Jag och min fru har en tradition att tillbringa nyårsafton i en gemensam cabin fever-känsla - - -
Alltså: vi lyssnar inte på "Cabin Fever" från From here to eternity-skivan (Nick Cave): den lyssnar jag endast på själv, i min ensamhet, på nätterna, wolf hours - - - jag & flugorna, de utan vingar, är de enda som är vakna (& spökena, och grannen med de blååå strumporna - - -)
Alltså: vi lyssnar inte på "Cabin Fever" från From here to eternity-skivan (Nick Cave): den lyssnar jag endast på själv, i min ensamhet, på nätterna, wolf hours - - - jag & flugorna, de utan vingar, är de enda som är vakna (& spökena, och grannen med de blååå strumporna - - -)