bernur

En av mina nyare elever frågade mig om jag är optimist eller pessimist. En gång tillhörde jag en krets där vi berömde oss för att vara pessimister - då uppfattades det som en provokation, medan det nu verkar vara en självklarhet för många. Vi tyckte att pessimisten var realist, och optimisten en oupplyst stackare. (Ja, fast vem var det synd om egentligen?) Nå, hade jag då något svar? Jag är tämligen säker på att det finns någon skollag som förbjuder pessimismen - kanske min långa betänketid avslöjade mig. Om det hade funnits en pessimism som aldrig ger upp - - -