Dina giriga motståndare är anonyma och osynliga, och de kan bara skada dig om du själv tillåter dem
Trots att jag har gjort det förut, 2001, höll jag i fredags på skolan tal, något som heter ”Adventsbetraktelse”: ”Det finns ingen anledning att du som är ung, vacker och intelligent ska ödsla tid på sånt som bara kurtiserar ondskan” – och blev omkramad av min chef som sa att jag talade direkt till hennes hjärta, med flera uppmuntrande ord från flera kolleger och elever (förutom en på Mediaprogrammet som frågade: ”Hade du skrivit det själv?”) – men som vanligt blir jag bara misstänksam, och tar för givet att de säger så vänliga saker för att jag inte tål höra sanningen, som är att det var så pinsamt och patetiskt att det inte ens kan sägas. Mitt gamla tal från fem år sedan är jag någorlunda stolt över: det var klokt och välformulerat, medan det här talet bara var en massa förmanande uppmaningar – Du musst dein Leben ändern!, eller något - - - (Goethe, som om du inte visste)
Jag kommer ihåg när du var den som läste "Tomten".
Vi var överlyckliga i klassen!
det var så skönt att slippa Gun-Anns slisk för omväxlings skull. men med tanke på att lucia och julavslutning ligger framför oss så misstänker jag att jag inte kommer undan det ändå. och hade jag nu släpat mig upp till skolan klockan åtta för omväxlings skull så vore det väl sorgligt om violiner varit det stora publikdraget...
Each has his past shut in him like the leaves of a book known to him by heart and his friends can only read the title
Ja, att läsa "Tomten": underbart. Ingen var mer överlycklig än jag. Men jag förstår inte vad det är för fel på violiner / Dvorak?