bernur

PÅ ÖPPNA SJÖN

Paris, det lilla skeppet, ligger i glaset för ankar:

så håller jag taffel med dig, dricker dig till.

Jag dricker så länge, tills mitt hjärta gör dig dunkel,

så länge, tills Paris flyter på sin tår,

så länge, tills det sätter kurs på den fjärran slöjan,

som döljer världen för oss, där varje du är en gren

vid vilken jag hänger likt ett blad, som tiger och svävar.